För mycket att göra för att ens överleva.
På alla plan.
När bestämde Gud att jag skulle ta detta ansvar?
Det är som om min omgivning är ett minfält. Man vet aldrig när det smäller till.
Tickande bomber.
Tankar som far runt.
Beslutsångest.
Krav.
Skuldkänslor och panik.
Välkommen till mitt dagliga kaos.
Försöker nu fokusera på mina studier och det som verkligen gör mig glad. Det positiva som finns.
Kan kännas tungt, och det gör det verkligen nu, men det är det som kommer göra så jag överlever.
Paus i sinneskaoset med en middag med Iza och Sanne....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar