Sitter på kontoret och ska snart äta lunch men jag ahr ingen mat med mig.
hm...
Jag undrar hur det kommer sig att de som betyder allra mest för en, de som gör en glad och lycklig kan även vara de som kan göra en mest illa och så ledsen.
Är det så att de vet att de alltid kan "ta tillbaka en" och säga förlåt?
Att det räcker?
Ibland gör det inte det. Även om man vill, man låtsas att det räcker för man vill ju inte vara osams med dem som trotts allt älskar en mest och de man själv älskar mest.
Dilemma.
Är bara så trött på att vara ledsen.
Ska nu se vad kontoret har att erbjuda till lunch..
Tankar till älsklingen också som har tenta idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar