måndag 26 april 2010

Sometimes I feel like the world is against me

Måndagsångesten är ett faktum. Helgen var inte som väntat och slutade mycket värre än det som beskrivs i filmer. Trodde vi hade nått en punkt där vi alla hade gått vidare och slutit fred till en viss gräns. Men det kanske bara var jag?
Hittar ingen motovation till att plugga, tenta på fredag men jag orkar inte. Finns ingen kraft kvar, skulle behöva semester och en paus från mitt otroligt stormiga liv. Men ska inte sätta mig själv i offersituationen, ne för jag är ju inget offer, har bara för mycket självömkan. Eller?
Bara för att man ibland, bara ibland, för en gång skull tänker på sig själv och är lite egoistisk när det kommer till hur man blir behandlad. När jag för en gång skull inte sätter andra i främre rummet ne då har man utsett sig själv som offer.
kom tillbaka med era egna tragedier så får ni se.
Måndagar...

Ska snart hämta den bästa och så ska vi åka och handla. sen ska jag hem till mamma. fixa lite med skolan och färga håret. Hon är bra på sånt, min mamma.
Bökade ut en fotölj på balkongen för att sitta i solen och plugga. Men nej, då blev det skugga och blåsigt. jaha..kallt i lägenheten också. ska kura ner i sängen och läsa nu tills fem.

Sometimes it is just too much.
And I am just a little girl...


Tur att jag har dig Iza i alla fall.
Vi klarar oss alltid tillsammans.
<3

Bilden är från i sommras.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar