Jag blir lite irriterad på människor som ska vara så "självständiga" att de glömmer bort att leva och skapa nya kontakter. Är så instängda i sig själva och de få nära vänner de har för de kan inte visa några känslor eller ta någon in på livet. Ne för man ska ju vara självständig.
Hur kommer du klara dig i livet din asociala människa? Inte på din charm i alla fall.
Ensam är inte stark. Det har jag själv fått erfara. Man behöver någon där.
Man behöver ha någon som älskar en och som man själv får älska.
Så erat snack om att man inte ska hänga upp sig på någon annan och vara självständig kanske har gått över styr, för ni vet inte hur det är att älska eller bli älskad.
Man ska kunna klara sig själv men man måste kunna ge sig hän också.
Bli lycklig.
Är du lycklig?
Jag är lycklig varje dag.
Man behöver inte välja. Man kan ha det mesta.
Men tror man att man är bättre än alla andra så finns risken att man missar allt. Missar livet. Är det värt det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar